Swami Jyothirmayah har varit på besök i Sverige under en vecka i november för att lära ut meditation, yoga övningar och vägen till lycka!
– Och vem är då denna Jyothi…någonting, undrar du säkert?
Att vara en Swami betyder helt enkelt att man har kommit upp sig en bit och blivit en mästare. Ifall du googlar står det indisk, religiös läromästare, fast det var man här väldigt tydlig med att framhålla att det absolut inte fanns några religiösa kopplingar.
Swami Jyothirmayha tillhör en världsomspännande organisation som kallas för Art Of Living Foundation där man lär ut andningstekniker, meditation, yoga, och visdom anpassad för vardagen för att eliminera stress och främja djup inre frid, lycka och välbefinnande så när jag såg en annons för ett av eventen här i Stockholm kände jag att Medda måste Testa!
Medda testar!
Hur gick det?
Jag är alltid skeptisk tills jag blivit överbevisad och det var jag även den här gråa torsdagskvällen i november. Spänd, nyfiken och som sagt, skeptisk!
Vi var nog nästan 80 personer som har samlats i en idrottshall centralt i Stockholm, alla nyfikna och förväntansfulla medan de rullar ut sina yogamattor.
Medan vi sitter på våra mattor och väntar på Swamins entré, reflekterar jag över den breda blandningen av folk här inne i salen. Bredvid mig sitter en student från Madrid, längre bak, sittandes på två stolar, ett äldre par i 70-års ålder, någon har med sina två barn och längst fram till höger sitter en välkänd programledare.
Efter en viss försening och lite extra strul med ljudet kommer då Swami Jyothirmayah in och sätter sig på en upphöjd del framför oss. Det första som slår mig är det lugn han utstrålar, bara ett ofantligt lugn. Tanke nummer två som far genom min hjärna är ett fniss över att det faktiskt måste se lite ”flummigt” rituellt ut där vi nu i en stor massa sitter med korslagda ben på färgglada mattor framför en indisk ”guru” med fotsid vit lakansdräkt och lång svart jesusfrisyr.
Det han berättar är bra, han är klok och det vi får höra behöver vi helt klart bli påminda om… om och om igen. Yoga övningarna vi gick igenom var väldigt enkla, basala men krävande fysiskt. Core musklerna var helt klart trötta dagen efter.
Meditationsövningarna var även dem ganska fysiska med mycket kraft och ljud. Lite nytt, spännande att prova på, men skulle jag använda de hemma? Inte helt säker faktiskt.
De övningarna som gjordes där i mellan yogan och meditationerna var nog de som förvånade mig mest, de jag var mest skeptisk till och nog faktiskt fortfarande är.
Av de två timmarna vi alla 80 personer tillbringade tillsammans ägnades en relativt stor del till övningar jag inte riktigt kan placera in i den beskrivning eventet haft, yoga, meditation och andningstekniker.
Det handlade om ganska fysiska övningar med bland annat någon form av frigörande dans där vi alla hade stängda ögon för att främja möjligheten till att verkligen släppa loss. Vi gjorde även en del samarbetsövningar där man på kommandon bildar olika typer av grupper.
Ja, ni kanske förstår. Jag kan se syftet, d.v.s. att få oss lite tillknäppta nordbor att våga släppa kontrollen, lita på våra medmänniskor och våga vara lite barnsliga och bara ha roligt, men ska jag vara ärlig så vet jag inte riktigt om det föll just mig i smaken.
Jag vill verkligen inte såga eventet rakt av, även om det kan verka så. Jag vet att Art of Living är en extremt stor organisation som har hjälpt enormt många människor över hela världen och grundtanken tror jag är bra, men pratar jag för mig själv och det är ju ändå jag som testar så har jag lite svårt för den där känslan som ibland uppstår när en grupp människor lyssnar, gör och följer en ledare helt utan att ifrågasätta vad det egentligen är som händer.
Jag upplevde helt enkelt att en stor del av övningarna var konstlade, löjliga och inte fyllde någon direkt funktion i just det sammanhanget.
Åh… vad intressant det skulle vara att prata med en del andra som var där och höra hur de upplevde det hela. Jag tror att jag ska försöka få till en intervju med den svenska avdelningen av Art of Living för att få en bättre bild.
